Tronin.se

Det var en kylig San Francisco-morgon som mötte mig när jag vaknade idag. Solen doldes av moln och dimma. Även ett lätt duggregn mötte mig när jag gick mot Pir 33 för att borda båten till Alcatraz.

Klockan 09.00 avgick en fullsatt båt till Alcatraz. Det var faktiskt fler som skulle till ön tidigt på morgonen än vad jag hade räknat med.

Alcatraz

Alcatraz är en fascinerande ö. Från början var det ett fort som skulle skydda det nyfunna guldet i väst (under guldrushen) från att bli stulet från engelsmän eller ryssar. Själva fängelset kom till något senare och är faktiskt byggt av fångar.

Jag spenderade nära på fyra timmar på ön och strosade runt. Jag gick en ”guidad” tur inne i fängelset. Den var guidad på så sätt att det var en förinspelning man fick lyssna på. Den var väldigt intressant och gjorde resan till ön än bättre. Men dagens höjdpunkt på ön var ändå den riktiga guiden som berättade om de 14 rymningsförsöken som ägde rum på ön. Guiden var väldigt bra och trots all fakta som han förmedlade gjorde han det på ett humoristiskt och lättsamt sätt. Dock hade han hjälp av att vissa rymningsförsök var lite småkomiska. Enda nackdelen med turen var att jag nu har fått inse att det med största sannolikhet aldrig varit någon som överlevt sin flykt från Alcatraz, inte ens den berömda rymningen 1962 som blivit en berömd film (Flykten från Alcatraz).

Alcatraz

Cellblock

Vy över San Francisco från Alcatraz

Jag har haft funderingar på att äta på Hooters idag, men det blev inte så. När man har chansen borde man testa på något nytt. Så när jag ändå var i närheten av Pir 39 gick jag dit och åt en restaurang som serverade havsmat.

När jag gick tillbaka till mitt hostel blev jag smärtsamt påmind om att jag brände mig igår. Så fort solens strålar letade sig in under molnen sved det till på hjässan. Väldigt obekvämt. Jag har nog inte varit så här bränd sedan jag var på Kreta 2006.

Här har jag bott under min vistelse i San Francisco

Det här var min sista dag i San Francisco i och med att jag åker till flygplatsen imorgon bitti. Vad tycker jag då om staden? Den är mysig, lugn och passar mig bra. Jag kan helt klart tänka mig att komma hit fler gånger. Dock finns det några nackdelar. Visst kan det vara kul med branta vägar, men i en lagom mängd! Att elledningarna är synliga är heller inte särskilt fräscht. Det påminner om ett östeuropeiskt land. Dessutom har jag sett en trådbuss vilket är så än mer förknippat med Östeuropa. I och med att jag bara har sett en så är det kanske av en särskild anledning den finns, men det struntar jag i. Det är fult och omodernt med trådbussar!

Jag har lite mer än fyra månader kvar i USA. Det ska på sätt och vis bli skönt att börja skolan om några dagar, för jag hade aldrig orkat turista under hela USA-vistelsen. Det fungerar att åka runt själv i någon vecka som jag gör nu, men ska man turista en längre tid behöver man vara mer än er. Du förlorar en hel del av det sociala så fort du är själv. Just därför ska det bli skönt att skolan drar igång snart. Däremot kommer det nog bli tufft när den väl gör det. Jag har haft ledigt från mina studier i drygt tre månader och att då kastas in i skolvärlden igen där det dessutom är ett helt annat skolsystem kommer bli ansträngande.

I Sverige har jag nio timmars föreläsning per vecka. Föreläsningar som inte är obligatoriska. Föreläsningar som jag har skippat oftare när jag har flyttat till Campus. I Sverige läser jag dessutom en kurs i taget vilket är ett väldigt lugnt tempo. Det passar mig. Nu ska jag istället läsa fem kurser parallellt. Jag kommer dessutom ha läxor mellan föreläsningarna. Det blir som att komma tillbaka till gymnasiet, förutom att allt nu är på engelska och att jag måste gå från ett lugnt svenskt system till ett (antagligen) mer stressfyllt amerikanskt system.

Det finns galet många backar i San Francisco. Det har jag fått erfara idag när jag skulle bege mig till Golden Gate Bridge. Det finns fler branta vägar än vad jag trodde att det fanns. Jag kände visserligen till den ena branten som blev mitt delstopp på väg till bron. Crookedest Street, som vägen kallas, är en del av Lombard Street. Första gången jag kom i kontakt med den branta, krokiga vägen var i Barbra Streisands film What’s Up, Doc? (Godag yxskaft) från 1972. Vägen har förändrats en del sedan dess.

Crookedest Street

Vädret har varit kanonfint. Solen har legat på hela dagen och inte ett moln på himlen. Men hade det inte varit för den svalkande vinden hade jag förmodligen dött av överhettning på stranden innan jag ens hunnit fram till bron.

Golden Gate Bridge

Innan jag åkte till San Francisco, eller innan jag ens åkte över till USA, hade jag redan bestämt mig för att gå på bron. Inte nog med det. Jag hade bestämt mig för att gå över hela bron. När jag nu skulle göra det i praktiken var jag nära att strunta i det. Att gå till bron från mitt hostel var en längre sträcka än jag hade tänkt mig och att då gå över hela bron kändes inte alls särskilt lockande. Men när jag väl kom upp på bron kändes den enorma rödmålade bron inte så lång, så jag fortsatte att gå. Det hade egentligen räckt att gå till den första pelaren, men jag gick över hela bron. För hade jag inte gjort det så hade jag säkert ångrat mig efteråt. Det är samma anledning som gör att jag stannar kvar i USA och firar nyår i New York. På bron handlade det om att gå några kilometer extra och när det gäller nyår handlar det om att stanna kvar i USA tio extra dagar. Det må vara onödigt att göra det, men jag kommer likväl (förmodligen) ångra mig om jag inte gör det.

Idag rundade jag av dagen ganska tidigt, vilket beror på en speciell sak som jag skriver om mer nedan.

Efter den blåsiga (det var väldigt mycket blåst när jag skulle gå tillbaka över bron) promenaden tillbaka till San Francisco gick jag in på Ben & Jerry’s för att svalka mig (jag hann ju bli varm efter strandpromenaden). Därefter besökte jag Aquarium of the Bay. Hajar, rockor, maneter, en trött bläckfisk som inte ville visa sig, sköldpaddor, grodor och sjöstjärnor sammanfattar det besöket väl. Jag gillade besöket. Det är faktiskt rätt så kul att titta på maneter och fiskar på nära håll. Och det var kul att man även fick känna på rockor och sjöstjärnor.

Nu till den speciella saken. Var vänlig titta på bilden nedan.

Så ser man ut när man promenerat omkring två mil, om inte mer, i gassande solsken. Här i Kalifornien bränner solen långt värre än vad den gjorde i New York där jag inte blev bränd trots att jag var ute större delen av tiden.

Nu har jag en dag kvar i San Francisco, jag åker på måndag morgon till flygplatsen. Imorgon blir det ett besök på Alcatraz. Efter det har jag sett och gjort allt jag vill här förutom Twin Peaks och Hooters. Det är inte helt otippat om jag bara väljer att besöka restaurangen. Det är alldeles för långt att ta sig till Twin Peaks bara för att få en fin vy över San Francisco. Visserligen är det något kortare dit än vad det är till Golden Gate Bridge, men jag är tillräckligt solbränd som det är. Och någon direktbuss till det områden verkar det inte gå och jag känner mig inte sugen på att hoppa runt på en massa bussar. Nej, imorgon får det bli en lugn dag med Alcatraz som dagens höjdpunkt. Jag hoppas bara ön motsvarar mina förväntningar.

Jag kom ganska tidigt till San Francisco idag. Sedan tog det en liten stund innan jag var ute från flygplatsen; inte för att jag inte hittade ut utan för att jag hittade ett vägguttag och passade på att fixa lite med mina bilder. För ska jag vara ärlig är San Francisco International Airport riktigt lätt att hitta ut från.

Idag har jag inte stressat för att se de saker jag vill se. Jag har egentligen tagit det ganska lugnt, trots det har jag hunnit med att se de mesta sakerna som jag vill se.

San Francisco är en trevligare stad än New York. Här är inte alls lika mycket rörelse eller stress, vilket passar mig bättre. Folk är inte lika galna trafikanter heller, även om samtliga borde gå en svensk utbildning. Jag är nog närmare en förälskelse i den här staden än vad jag någonsin kommer vara New York. Jag är helt klart nöjd med min första dag i San Francisco. Mitt vandrarhem har till och med hiss!

Vädret har varit riktigt fint idag. Jag tyckte till och med att det var för varmt när jag anlände i centrum. Men när eftermiddagen led mot sitt slut blev vädret mer behagligt. Och håller man sig nära vattnet blåser det riktigt skönt. Jag ska bara komma ihåg att ha en extra tröja med mig imorgon för det kan bli för kyligt om det blåser mycket.

Det första jag gjorde när jag väl lämnade vandrarhemmet var att bege mig till Union Square. Det är ett dyrt shoppingområde. Varför jag hade planerat att göra ett stopp där vet jag faktiskt inte. Jag gick inte in i några affärer, det räcker med att jag gick in på bloomingdale’s och macy*s i New York. Det är inte särskilt rogivande att gå in i butiker á la Nordlunds.

Jag dissade Union Square ganska snabbt och fortsatte igenom Financial District för att leta rätt på ”Pyramiden”. Det enda jag hittade där var uteliggare och ännu fler märkesaffärer. Det var faktiskt inte förrän jag besökte China Town (ett av de största i USA) som jag fick syn på The Transamerica Pyramid, San Franciscos högsta byggnad. Det kan väl även tilläggas att China Town i San Francisco är mycket finare och trevligare än New Yorks motsvarighet.

The Transamerica Pyramid

Målet med dagens promenad var Coit Tower, ett 64 meter högt torn. Vyn var inte särskilt speciell, om man jämför med de vyer man hittar i New York. Men jag fick se både Alcatraz och Golden Gate Bridge, så jag är nöjd.

Alcatraz

Golden Gate Bridge

De sista timmarna innan mörkret gjorde sitt intåg spenderade jag på Pir 39. Där åt jag grillad laxfilé på Hard Rock Cafe. Det är verkligen ett ställe som faller mig i smaken. Miljön är avslappnad och mysig samtidigt som det spelas bra rockmusik. Sedan strosade jag bara runt på piren och tittade i de olika butikerna som finns där. En som föll mig i smaken var Seasons. Man gick bara runt och smålog hela tiden samtidigt som man gick förbi de många julprydnaderna. Härligt med jul mitt i sommaren (det är fortfarande sommar för mig).

En annan sak som förgyllde dagen var två street performers. Den ene skulle utföra ett trick där någon i publiken skulle ställa sig på honom samtidigt som han låg på rygg över en hög glassplitter. Själva tricket tyckte jag inte var så underhållande. Det som fick mig att stanna kvar och titta var hans komiska kommentarer och skämt när han samlade publik och instruerade hur tricket skulle gå till. Den andre var en konstnär av något slag. Han målade en otroligt vacker bild av Golden Gate Bridge med hjälp av sprayfärg, en pappersbit, ett grytlock och ett metallföremål. Det går inte beskriva det hela. Det var underhållande och fängslande. Hade jag bara haft en större packning hade jag köpt ett av hans konstverk.

Kvällen avslutades med en rundtur i en spårvagn. Det känns som en typisk sak man måste göra när man är i San Francisco. Och jag är faktiskt glad att det var så lång kö för att få åka med. För tack vara den långa kön han mörkret falla och neonlamporna lysa upp staden. Då blev upplevelsen mycket bättre.

Nu har jag nästan gjort allt jag vill göra i den här staden. Alcatraz ska jag besöka på söndag och imorgon tänker jag promenera alla kilometerna bort till Golden Gate Bridge för att fortsätta hela vägen över bron. Hela den promenaden lär ta några timmar, så det känns bra att jag inte behöver stressa för att hinna se något annat, för jag har nästan klarat av allt. Jag får bara inte glömma att äta på Ben & Jerry’s.

(På grund av internetbrist under gårkvällen i samband med övernattning på John F. Kennedy Airport kommer det här inlägget en dag försent.)

Under gårdagen var det ett väldigt behagligt väder i New York. På förmiddagen höll sig temperaturen på en lagom nivå och den molniga himlen skyddade en från en annars het sol. Dock orkade molnen inte hålla tillbaka solen på eftermiddagen och det heta vädret var tillbaka. Fast det gjorde inte så mycket då jag under den tiden befann mig inomhus.

Igår tog jag det ganska lugnt. Jag ville inte stressa för att hinna med massa olika saker. Är det något jag missat får jag ta igen det i jul istället. Så idag hade jag endast två hållplatser: Intrepid Sea, Air & Space Museum och Naturhistoriska museet.

Intrepid Sea, Air & Space Museum ligger vid Hudsonfloden och består utav en ubåt (USS Growler) och ett hangarfartyg (USS Intrepid); dessutom finns det en mängd flygplan och helikoptrar på hangarfartyget. Det var rätt intressant att gå runt på museet. Jag hade aldrig fått för mig att tjänstgöra i ubåten. Där tjänstgjorde 88 frivilliga elitsoldater under två månader i streck. Jag tyckte det var tillräckligt trångt när vi bara var ett tiotal där nere.

USS Growler

Naturhistoriska museet var sådär. Jag tycker inte museet var inte särskilt intressant egentligen. Att den första avdelningen var stimmig, där massa ljud från andra besökare ekade genom lokalen gjorde inte att jag tyckte det var roligare. Lyckligtvis blev det bättre.

Tyrannosaurus Rex

Museet hade två avdelningar som intresserade mig. Den första var fylld med dinosaurier, den andra handlade om speciella indiankulturer, pacific indians. Då var det framför allt Tyranusaourus skelett och stenstatyn från Påskön (inte för att den var riktigt, men ändå) som jag ville se. Påskön har alltid lockat mig och någon gång tänker jag besöka den chilenska ön.

Besöket på de två museerna tog omkring fyra timmar, så det kändes skönt att jag inte hade något annat jag ville se idag. Istället för att stressa kunde jag strosa runt i Central Park, äta en glass och lägga mig i gräset och bara njuta av värmen.

Central Park

Strax efter sju var jag tillbaka på mitt hostel för att hämta mina väskor. Därefter blev det tunnelbana och flygtåg till JFK, vilket tog en bit över en timme.

Under natten, mellan försöken att sova, satt jag och samtalade med en marockan som också skulle flyga till San Francisco. Han hade precis gjort en 17 timmars flygning från Marocko. Han berättade om sitt hemland och att de faktiskt också har snö där nere. Deras snö finns på bergstopparna. Och vill man byta omgivning från snöiga berg behöver man bara åka en dryg timme söderut för att vara helt omgiven av Saharaöknen.

Nu är mitt första New York-besök över. Vad tycker jag då om staden? Jag är inte förälskad, den saken är klar. Men jag ogillar inte staden. Det är en speciell stad. Den har vacker arkitektur, men tyvärr förstörs den när de fina husen är uppslagna precis vid gamla nedgångna hus. Det är inte som Wien där allt är snyggt. Tempot i New York är högt. Folk gillar att stressa och med en icke fungerande trafik (om man utgår från de svenska trafikreglerna) kan det bli ganska hektiskt. Jag hade aldrig pallat köra bil i en stad där man inte vet hur en blinkers fungerar, där det inte finns en enda gnutta av sunt förnuft eller där tutan är förarens bäste vän. Därför föredrar jag Stockholm framför New York på den biten. Men jag ångrar inte mitt besök i ”The Big Apple”. Jag har sett det jag vill se och vyn från Empire State Building är mäktig. Även Central Park har varit trevlig. Det är en mysig park. Det ska bli spännande att se hur parken ser ut på vintern och jag hoppas den är täckt av snö. Times Square är jag också glad att ha sett på riktigt. Det är en plats som finns med i så många filmer att det är ett måste att se. Nästa gång jag kommer dit ska jag räkna in det  nya året.

Idag började dagen tidigt. Jag tog tunnelbanan ned till södra Manhattan. Det stora målet med trippen var Frihetsgudinnan, men jag tänkte först stanna till vid Ground Zero (platsen där Tvillingtornen, World Trade Center, stod), men det blev en riktig besvikelse. Jag såg ingenting. Hela platsen är idag en enda stor byggarbetsplats med staket runtom. Men innan jag åkte iväg med färjan för att fota Frihetsgudinnan hann jag spana in New York City Hall och gå längs Wall Street.

Tydligen var polisen förvarnad om min ankomst

Frihetsgudinnan

När jag klev iland igen fortsatte jag min promenad mot Brooklyn Bridge och vidare genom China Town. Personligen ser jag inte charmen med China Town och det var en av anledningarna till att jag inte svängde in på området Little Italy utan besökte Rock & Roll Hall of Fame ANNEX NYC istället. Det var en upplevelse som heter duga. Det började med en filmkompilation med några av tidernas största musiker så som Rolling Stones, Beatles, Elvis Presley, Bruce Springsteen och så vidare. Därefter gick jag omkring och lyssnade på musik och tittade på gamla stjärnors kläder och gitarrer.

Museum of Sex blev mitt nästa mål. Jag visste vad jag förväntade mig av museet, men det verkade först inte som att det var som jag hade tänkt mig; speciellt inte när det i början enbart är djursex. Men efter ett tag kom det in på normalt sex istället. Det var allt från hur sex på film har sett ut och utvecklats till sexleksaker och dockor.

Idag har jag promenerat en hel del och det har varit ansträngande i det varma, soliga vädret. Därför blev Empire State Building dagens sista besök. 102 våningar upp får man en fantastisk vy över Manhattan.

Empire State Building

Östra Manhattan. Vy från 86:e våningen

Jag är helt slut nu. Ikväll lägger jag mig tidigt för att jag ska orka med en sista dag i New York. Då ska jag passa på att besöka Naturhistoriska museet.

Dag två i New York började med en stadig frukost bestående av två pannkakor, den ena med socker på, den andra med sirap på. Jag kan inte annat än berömma vandrarhemmet för deras generösa gratisfrukost! Nej, imorgon blir det till att käka frukost någon annanstans.

Efter frukosten begav jag mig ut i staden. Mitt första stopp blev Madame Tussauds. Där inne träffade jag på alla möjliga figurer, allt från hockeyproffs, musiker, skådespelare till döda politiker. Jag besökte även Chamber of Horrors, Skräckkammaren. Det var inte så mycket att ha egentligen. Det var en eller flera levande personer där inne som smög omkring och försökte skrämma mig. Ganska tidigt sig jag i ögonvrån att en skugga kom smygandes bakom mig. Jag var förberedd på att någon skulle skrämma mig, ändå blev jag skrämd. Vid samtliga försök blev jag skrämd, så biljettpengarna var ju inte helt bortkastade. Men jag måste säga att Chamber of Horrors på Köpenhamns Madame Tussauds (år 1998) var läskigare och den saknade levande personer.

Morgan Freeman och jag utanför Madame Tussauds

Frank Sinatra

McDonalds blev mitt nästa mål. Dock var det en besvikelse. Jag har hört talas om att portionerna skulle vara större här borta, men så var inte fallet. Jag fick i alla fall lugn och ro och hann titta på New York-kartan och planera resten av dagen.

Jag fortsatte till Grand Central Station och vidare till FN-högkvarteret för att nästa gång stanna på Dylan’s Candy Bar där jag efter att ha införskaffat The New York Pass blev bjuden på en gratis glass.

Grand Central Station

FN-högkvarteret

Jag har inte gjort annat än promenerat idag. Vädret har varit strålande och jag har börjat uppskatta New York allt mer. Men det är en stressfull stad med högt tempo. Inte för att det stör mig egentligen. Jag traskar på i mitt tempo och gör det jag vill göra. Men jag är övertygad om att New York inte kommer bli någon favoritstad. Staden är inte lika vacker som Wien.

Grand Army Plaza

Innan mitt batteri i kameran tog slut och gjorde att jag fick få tillbaka till mitt hostel för att ladda batteriet besökte jag Central Park och Central Park Zoo. Det är faktiskt rätt coolt att ha en stor park mitt ibland höghusen. Det ger en lugn kontrast till den stressande trafiken.

Det här med att gå på zoo är inte min grej egentligen. Jag kände bara att det var en sådan sak jag borde besöka när jag väl var i närheten. Dock ångrar jag mig inte för Central Park Zoo har några ljusglimtar: den röda pandan och matningen av sjölejonen. Den röda pandan är galet söt. Den är sötare än vad den vanliga pandan är.

Sjölejonen innan matning

Röd panda

Dagen avslutades med en kvällspromenad. Första stoppet: Top of the Rock Observation Deck 69 våningar högt för att få en kvällsvy över Manhattan. Därefter bar det av för att leta rätt på den typiska vyn från Times Square som man ser i så många filmer. Under mitt letande hittade jag m&m’s World, en tre våningar hög m&m-affär. Självklart gick jag in! Och jag kunde inte lämna förrän jag köpt lite godis. I Sverige klagar man när godiset kostar 7kr/hg, här kostade m&m över 20kr/hg. Slutligen rundade jag av med en mättande hamburgare på Hooters. Och det fanns verkligen några ordentliga “hooters” där. Men jag är inte riktigt nöjd med servicen, så jag får nog studera Hooters i San Francisco också.

Vy från Top of the Rock. I bakgrunden syns Empire State Building

m&m’s World

Times Square

Redan på söndagskvällen började jag min resa till USA. För att hinna med 07.50-flyget till Heathrow var jag tvungen att vara på Köpenhamns flygplats kvällen innan, för det tidigaste tåget dagen efter gick inte tillräckligt tidigt. Så det började med en flera timmars väntan på flygplatsen. Speciellt många timmars sömn blev det inte och jag lyckades inte hitta något nätuttag till min bärbara så det blev en seg väntan.

På morgonen gick incheckningen snabbt och jag anlände på Heathrow tidigare än beräknat. Det innebar att jag kom iväg till Gatwick för vidare flygning till John F. Kennedy Airport mycket snabbare. Även om det första flyget inte hade varit tidigt så är jag övertygad om att jag hade hunnit med flyget från Gatwick. Stresskänslan över att inte hinna med flygbytet i London var nog obefogad.

Nu har jag varit i New York i några timmar. Klockan är nu 20.05 (lokal tid) och jag checkade in på mitt vandrarhem runt 17.00. Det är på Jazz on Times Square Hostel jag ska bo fram till torsdag (natten till fredag då jag flyger vidare till San Francisco spenderar jag på JFK Airport). Mycket mer än flygplatsen, små skymtar av Brooklyn (som ser ut som ett getto) och tunnelbanan har jag inte hunnit se ännu. Mina första intryck av New York är att hettan påminner väldigt mycket om medelhavsklimatet, folk är hjälpsamma (man måste bara våga be om hjälp), dofterna påminner om både södra och östra Europa (vilket jag inte tycker är positivt) och standarden är inte direkt den högsta. Jag kan inte påstå att mitt första intryck av New York är särskilt positivt. Men att mitt första intrycket inte är positivt är inte ovanligt när det gäller utomlandsvistelser. Jag har bland annat haft det i Turkiet, Grekland och Ungern. Det gäller att komma över det man inte tycker om och sluta jämföra platserna med Sverige. Det funkar för det mesta, förrutom på Ungern. Däremot finns det en stad som verkligen är vacker utan att man behöver sänka sin egna kravlista och det är Wien. Jag tror inte New York kan komma upp i samma status, men jag hoppas staden kommer en bit på vägen i alla fall. Imorgon ska jag bege mig ut i staden och besöka typiska turistmål, får se om jag kan förälska mig i staden som så många andra har gjort.

Det känns overkligt att vara här i USA. Det är en konstig känsla som infunnit sig när jag har lämnat tryggheten och Sverige. Jag kan inte riktigt beskriva känslan. Jag hade definitivt inte haft något emot att vara kvar hemma där jag vet hur allt kommer att bli. Där kan jag leva på mina rutiner och invanda mönster. Den tryggheten har jag nu lämnat bakom mig. Men någon gång måste man lämna sin trygghetszon och förhoppningsvis kan man utvecklas av det hela.

Efter några timmar av packande och omprioriterande av kläder och prylar är resväskan äntligen klarpackad. Matchvikt: 22,6 kg. Jag håller mig inom gränsen på 23 kg. Nu ska jag bara göra klart handbagaget och datorväskan, sedan är jag helt klar inför avfärden till Köpenhamns flygplats ikväll. Där blir jag sittandes i ett hörn i väntan på gryningen. Klockan 07.50 lyfter det första flyget som tar mig till Heathrow. Därifrån tar jag mig till Gatwick för att fortsätta min resa till USA och New York City.

Bröderna Dalton

Idag bar det av till High Chaparral för att återuppleva gamla barndomsminnen. Senast jag var där var för 15 år sedan, alltså 1994. Det var egentligen inte speciellt mycket jag kom ihåg av parken från mitt senaste besök. Det jag framför allt kom ihåg var ångloket med rånförsöket och den stora vildavästernshowen, som faktiskt avslutades på samma sätt som för 15 år sedan: en stuntman som faller fritt tolv meter.

Nu är High Chaparral antagligen mer för den yngre publiken, men vad gör väl det. Strålande solsken, krutrök, hästskit, ånglok och pumphagel kan sammanfatta en bra spenderad dag i Sveriges vilda västern.