Tronin.se

Star Wars IV: A New Hope, 1977

Star Wars V: The Empire Strikes Back, 1980

Star Wars VI: Return of the Jedi, 1983

Grease, 1978

Top Gun, 1986

Dirty Dancing, 1987

Terminator 2: Judgment Day, 1991

Tombstone, 1993

Léon, 1994

Saving Private Ryan, 1998

Gladiator, 2000

The Lord Of The Rings: The Fellowship Of The Ring, 2001

The Lord Of The Rings: The Two Towers, 2002

The Lord Of The Rings: The Return Of The King, 2003

We Were Soldiers, 2002

I fredags bar det av till Linköping och StudentOrkesterFestivalen. Jag och sex andra Isterbandare hade sedan tidigare bestämt att vi skulle ta Korvetten upp. Medan resten av Isterbandet åkte iväg i en bekväm turistbuss valde vi äventyret i folkbussen. Fast det var nära att vi inte kom iväg; Korvetten vägrade starta på morgonen. Lyckligtvis var det inget annat än ett bensinslut.

Jag och Erik sitter inne på Folkets park och lyssnar på Schwamparna innan vi själva ska spela.

Mellan spelningarna lämnade vi festivalområdet för att grogga vid Korvetten.

Jag och Nanne på Korvettens tak.

Under vår sista spelning på lördagen fick vi tillbaka vår maskot, Döden. Han blev kidnappad under vårt jubileum i höstas. De enda livstecknen vi har fått är ett brev och nedanstående filmklipp:

Scrubs 2001-2009

Jag har följt sjukhusserien sedan säsong fyra. Jag blev tipsad om serien efter att tre säsonger hade sänts. Det innebar att jag körde ett Scrubs-maraton en helg och såg de tre första säsongerna, något som jag inte har ångrat. Det är en väldigt bra serie. Vissa säsonger har varit bättre än andra och att den avslutas nu är nog bra. Inte för att den åttonde säsongen var dålig – den var snarare en av de bästa – utan för att den fick ett väldigt vackert avslut. (Dock är det inte helt klart ännu att serien läggs ned.)

Scrubs är ingen vanlig sjukhusserie med massa blod och inälvor. Det är en humoristisk serie med väldigt bra poäng. Vissa ämnen serien tar upp känns väldigt aktuella; ämnen som man känner igen sig i. Speciellt i det näst sista avsnittet när det sker förändringar i karaktärernas liv. Man vill egentligen inte att det ska förändras. Jag är nog lika emot speciella förändringar som Joey i Vänner. Tyvärr måste saker förändras.

Jag kommer helt klart att sakna J.D, Elliot, Cox, Turk, Carla, the Janitor, Bob Kelso och de andra från Sacred Heart Hospital.

Ett lyckat 20-årsjubileum är tillända. Isterbandet röjde loss rejält i M-huset igår som gästades av omkring 200 gäster. Även SMP gästade oss och kladdade ner en liten artikel.

Under de två och en halv timmarna som konserten varade bjöds publiken på allt från skön discomusik till tysk schlager. Och när det spelas tysk schlager är det alltid lika roligt när det finns tyskar i publiken, de blir smått galna

Steffi, Carolin och Sara.

Fläskleggen.

Niklas och jag.

Ola och jag avslutar den första akten iklädd nummertröja och kjol.

Här spelas en av Isterbandets signumlåtar, Stand By Me.

Efter konserten fortsatte firandet på Restaurang Kristina där det bjöds på buffé.

Efterbandet (fd. Isterbandare) rockade loss under sittningen.

Igår var jag och såg på den nya Arkiv-X-filmen. Sex år har gått sedan tv-serien avslutades och det är tio år sedan den första filmen kom. Tyvärr levde den nya filmen inte riktigt upp till mina förväntningar. Kemin mellan de två huvudpersonerna Fox Mulder och Dana Scully var lika bra som under seriens storhetstid, men handlingen kändes inte som den passade Arkiv-X. Hade filmen hetat något helt annat och Mulder och Scully inte varit med i filmen hade jag nog inte klagat lika mycket, för det var ändå en helt okej film. Men som sagt så passade handlingen inte riktigt ihop med Arkiv-X. Jag gillade heller inte att de hade “moderniserat” musikintrot.

Den 5 september har WALL-E biopremiär i Sverige och efter att ha sett lite klipp från filmen känns det som en måste film, alltså en film man måste se på bio. Den lille roboten är verkigen hur söt som helst.

Idag fick jag äntligen tag i bilderna jag tog under STORK i Uppsala förra helgen.

Vi (Isterbandet och baletten Fläskleggen) åkte upp till Uppsala i fredags. Jag, Christoffer, Eddie och Joel tog Korvetten upp (en gammal Volkswagenbuss) medan resterande musikanter/dansare/sångare packades in i en hyrd turistbuss.

Rickard, Joel, Döden, Christoffer och Eddie

Jag minns inte riktigt när vi var framme i Uppsala, men när vi väl var där (tillsammans med en mängd andra studentorkestrar) tilldelades vi klassrum i en gymnasieskola där vi skulle kunde sova. Efter det blev det mat innan vår första festivalspelning som ägde rum 00.30-01.00.

Under lördagen hade vi fyra spelningar plus kortege. Bilderna som följer nu är från kortegen som gick genom delar av Uppsala.

Dagen avslutades med ytterligare en kvälls-/nattspelning i en trång lokal med en härligt berusad publik

På söndagen gjorde vi inte så mycket mer än städa lokalen vi sovit i och sedan bar det av hemåt, en hemfärd som tog över tio timmar. Anledningen till att det tog så lång tid beror på att bilen höll på att dö. Vi körde i 40 km/h på E4:an som är en 110-väg. Hade vi tur så kom vi upp i 80 km/h i nedförsbackarna, men vi hade inte så mycket tur. Det är inte förrän man åker i en fallfärdig Volkswagenbuss som man märker att det finns oändligt många uppförsbackar mellan Uppsala-Växjö.

Den 21 juni återkommer deckarserien Morden i Midsomer i SVT. I år blir det sju avsnitt.

Det har blivit lite av en tradition att se Morden i Midsomer under sommarens tisdagskvällar. Jag vet inte hur många somrar serien har gått, men första gången jag såg ett avsnitt ur den var jag 14 år.

Källa: Expressen.se